Jag ska åter tala om min ÅNGEST som hela tiden kommer tillbaka till mig.
(varför just jag?!) Jag börjar bli jäääävligt nojig nu. Snart ingen mer skola.
det vill säga, inget mer KUNSKAP (=bästaste skolan ever) inga mer skratt
på red. 4 i blå sofforna, ingen mer äcklig skolmat på plasttallrikar(?). Ingen mer
Avni som säger hej på morgonen. Något ännu värre: ingen mer Markus  : ( alltså ingen
att garva åt, prata om livets allvarligare saker med. Inget mer ont i röven av blå arenans
stolar. Mina fräänds? Seriöst, detta var bara en liten del av allt. jag har åååååångest.
samtidigt ska det bli skönt att inte gå i skolan mer. men nej, det jag känner nu är ångest.
att jag ska ha så svårt för att säga hej då åt saker jag tycker om. dumma jävla skit. och det
som är mest dumt med det hela är att man nog inte fattar att man snart inte ska tillbaka till
den skolan mer. Man är så uppe i det sista skolarbetet, baler, klänningar, smycken och allt vad det nu är.
jesus.
jag hatar att det ska vara såhär.

/ A.